Stolthet...

I dag har min dotter, 15 år gammal haft sin första vernisage. Jag är stolt. Hennes bilder är fantastiska. Och jag bryr mig inte om att fotoklubben tycker att det finns tekniska brister.
Det finns det antagligen, såna som jag inte ser. Men jag är bara bara stolt. Hon är underbar min dotter. Liksom hennes bröder, fast på skillda vis. Jag har ingen aning om hur många som sett hennes bilder. Just idag var det ett femtiotal personer.
Du är fantastisk min dotter!

Det enda smolket i bägaren idag beror på dotterns far. Jag var inte inbjuden till någon del av denna vernisagen. För min del är det betydelselöst. Men anatgligen inte för dottern.

Felicia betyder lycka!